GO ON AND TRY TO TEAR ME DOWN
Att åka tåg ensam med en massa människor jag aldrig träffat förut, eller att byta jobb och hoppa på en stadsbuss som jag aldrig förr har hoppat på är sånna saker som skrämmer mig enormt mycket, den stressen och paniken jag ibland känner för att göra sådana egentligen väldigt lätta saker är för mig stora saker ibland. Att gå till gymmet för första gången på ett okänt gym där det känns som att folk tittar ut en (när alla i själva verket är upptagna med sitt) är också en sak som ger mig en sån hemsk panikkänsla i kroppen. Vad jag har lärt mig utav dessa ångestattacker är dock att de faktiskt är väldigt nyttiga. De är nyttiga av den anledningen att de skrämmer mig och allting som skrämmer en måste man övervinna för att också övervinna sin panikångest.
Jag har lärt mig att utsätta mig för situationer som pressar mig för att jag ska bli tryggare i mig själv, jag har fått lära mig att plocka bort människor som bara trycker på de svaga punkterna med en själv, dem som inte lyfter mig och jag har lärt mig att älska mig själv och vara självständig och stark i den jag är.
Jag anser inte att jag är bättre än någon annan, däremot anser jag att man ska lyfta sig själv. Jag anser att i en värld där människor älskar att sänka varandra väljer jag att lyfta mig själv, att inte låta någon annan köra över mig och stå för den jag är trots att små saker som att åka tåg skrämmer mig.
Människor är allt jag någonsin varit rädd för eftersom de är de enda som skadat mig på insidan, men i slutet av varje dag så måste jag skydda min insida och göra saker så min insida också blir starkare och inte kan påverkas av andra.
Det här inlägget spretar åt två olika håll, det ena att övervinna vad man är rädd för vad det än är, det andra att inte ge någon annan rätten att sänka dig. Som sagt - spretigt inlägg men det är som allt annat i den här bloggen! Allt och ingenting.
Kom ihåg, u are too legit to quit!
