BABBLAR
Jag vet inte om jag tror på förhållanden längre, för idag är det så vanligt med osunda förhållanden. Majoritet är osunda. Man ser folk som är otrogna till höger och vänster, man ser ena parten som försöker hålla ett övertag över den andra, man ser folk som psykiskt trycker ner den andra och folk som fysiskt skadar varandra. Jag vill inte ha det.
Jag vill ha en bästa vän som jag blint kan lita på, jag vill ha någon att skratta med. Jag vill ha jämställdhet och någon som fattar att ett förhållande är baserat på respekt och förtroende. Allt annat kan dra åt helvete.
Finns det fortfarande sånt? Eller är jag bara så blint ointresserad att jag faktiskt inte kollar? För lite så är det just nu. Jag är så lycklig där jag är idag med världens bästa familj, livets vänner och ett jobb som jag med ett leende på läpparna går till varje dag. Jag ser inte att jag behöver mer, iallafall inte just nu. Jag är precis där jag vill vara i livet nu.
Men den dagen om någon skulle ramla in i mig, kommer jag kasta bort det i rädsla för hur alla andras osunda förhållanden ser ut? Kommer jag avsluta något innan det hinner börja?
Självklart vet jag att det finns fantastiska relationer också. Och de relationerna är det finaste jag vet. Men det känns som att majoriteten idag är osunda. Det känns som om det idag är så naturligt att folk är otrogna så det har liksom normaliserats lite. Vart fan gick allt så snett?
Det finaste rådet jag kan ge är att du ska leva med dig själv hela livet, lev då ditt eget liv till fullo innan du väljer att dela ditt liv med någon annan. Du kan inte hitta lycka i någon annan om du inte kan hitta den i dig själv först. Förmodligen har du inte ens levt en tredjedel av ditt liv än, så varför stressa med att hitta någon?
Jag är nog (på både gott och ont) en väldigt självständig och stark människa pga. att jag varit tvungen. Jag måste få vara själv, jag måste få göra precis som jag vill och är inte redo att anpassa mig efter någon annan. Inte nu. Man måste ju leva lite också!
