NEVER GONNA QUIT
2017-09-03 @ 17:12:41
Har den senaste veckan mått riktigt dåligt, men när jag mår riktigt dåligt märks det inte. Jag slänger på mitt vanliga smile och låtsas som ingenting, jag är väldigt duktig på det. Inte nog med det så är jag också väldigt duktig på att ta dåliga beslut då.
Men så imorse så kom det där rycket, jag är ingen olycklig människa. Jag är för att citera Therese Lindgren en lycklig människa som ibland inte mår så bra och inte tvärtom.
Jag tror inte på att alla andra i ens omgivning ska komma till undsättning, trots att dem kan vara till stor hjälp, utan att man måste vara sin egna räddning.
Självklart kommer jag bryta ihop över att min morbror har gått bort, flera gånger till och det är naturligt. Men man måste bryta ihop och komma igen.
Ta bort människor som inte ger dig någon energi, utan endast bara tar. Som egentligen inte bryr sig om dig, för jag tror vi alla har haft människor i våra liv som finns där för en specifik anledning eller för att vinna något på vänskapen med dig. Hur jobbigt det än är att inse så är det viktigt, de vilsna själarna är inget att ha!
Vi gör alla dåliga beslut ibland, men när man begått dem kan man inte göra något mer. Man kan gråta, ha ångest men sen måste man också acceptera att situationen är som den är och gå vidare därifrån. Lova sig själv att aldrig göra om samma misstag igen för att sedan växa som person. Jag är inte perfekt, jag är bara människa. Hur idiotisk, korkad, egoistisk och uppkäftig (för det kan jag tyvärr verkligen vara) så måste jag ändå alltid förlåta mig själv för att kunna gå vidare och bli en bättre människa.
Jag ska leva med mig själv i resten av mitt liv, det sitter inte i mig att må dåligt en längre tid. Jag är för envis. Jag ger aldrig upp. Så nu sitter jag här med en kaffekopp i Star Wars-mönster och hinkar kaffe, iförd slitna jeans och en stor svart myströja, flinar lite i skrivande stund och tänker "vet ni vad? I'm back bitches"
